Vad poetiska och seriösa vi blev här då...
Imorgon går man ut grundskolan, fasiken vad galet. Känns ju som igår man började sjuan, jag kommer ihåg hur skit- nervös jag var, vem skulle man få i klassen? Och sedan när de ropat ut mitt namn i 7B efter en viss Rebecca som jag aldrig sett förut, höll jag ju på att skita ner mig.. Sedan en helmassa andra som jag aldrig sett innan. Jag kommer ihåg att jag var jätte rädd för Hiekkis och när vi gick till vår hemklass "NÖ1" tänkte jag att jag nog aldrig skulle hitta ut igen. Högis var ju så stort. Men oj så fel man hade. "Korsholms högstadium" - Finlands största finlandssvenska högstadium. Var ju inte hälften så farligt som man inbillat sig sommaren 2008. Sjuan och Åttan var väldigt röriga i B:klassen och det syndes ju nog på betygen. Men sedan i 9:an verkade allt rätt upp sig för oss med. Äntligen slipper man det här helveteshålet, men samtidigt är det ju liite sorgligt. Man vet ju inte om man träffar de människor man kommit nära under de här tre åren igen. Men jag kommer att med ett stort leende på läpparna ta emot mitt avgångsbetyg imorgon och känslan av att veta något nytt börjar kommer ju vara den bästa känslan av de alla! 
Dethär inlägget blir det sista av : Åse, Klass 9:B, Korsholmshögstadium
Hedan efter får ni inlägg av en viss : Åse, som vete faan vad som ska hända näst
